Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
och utforska varför inte skalden låg hemma om
nätterna. Hon fann en springa i väggen, där hon kröp
igenom. Hon stannade genast och tittade . .. Ett så
utomordentligt rum att bo i hade hon aldrig förr
skådat, varenda vägg var översållad med böcker. . . och
där fanns tavlor med de mest förtjusande ramar att
stanna i. Rödskålla beslöt genast att lära sig läsa, och
nu gällde det att söka upp någon av invånarna för
att få en infödd lärare. Rödskålla kunde till gengäld
avstå från vissa nattillf allen till förmån för läraren,
tänkte hon.
Nu stod hon länge och funderade, för hon var
hungrig och hade bra gärna velat träffa antingen
Ping-Ping eller någon annan lika blodfull skald, men
inte en bit av något ätbart fanns därinne. Bäst det
var hörde hon ett frasande, och när hon vände sig
om stod hon ansikte mot ansikte med den gamla lusen
Purpurpanna, som i en hast fick på sig sina glasögon
— hon var den enda lus med glasögon av väggsläktet
som någonsin funnits — och mönstrade Rödskålla
med en förnedrande blick.
— Du ska glo lagom, sade Rödskålla förargad,
annars ska jag gå efter insektspulver åt dej fortare
än du anar.
Purpurpanna rätade på sig och log.
— Du är en lus med mod och du har ett öppet och
ärligt framträdande, sade hon förnöjd. Jag tycker
om personer som äro som du.
Rödskålla ryckte på axlarna.
— Med smicker kommer man inte långt. Hur äter
man här?
— Här äter man det man har, men det hörs på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
