- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
148

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Nu gick plötsligt ett ljus upp för Rödskålla.

— Ack ja, snyftade hon, jag hade fyrahundra små,
små fosterland, men i fjol, när det började bli
som-mar och varmt, tog den där Ping-Ping allihopa
fosterlanden på ett papper och bar ut dom.

Länge satt Purpurpanna och tänkte över detta svar,
och hon hade velat ge Rödskålla en liten förebråelse.
Men, tänkte hon, även om denna arma varelse är
djupt okunnig, så må jag icke svikligt övergiva
henne, utan se till att hon måtte få någon undervisning.

— Hör på min kära vän, sade hon och makade
sig närmare. Jag kan inte säga, att jag heller vet
bestämt vad fosterlandet är. Det är förresten bara
Ping-Ping, den store skalden, som vet det. Men man
behöver inte så där väl ha reda på vad något är, man
håller sig till ordet, man lär sig att säga ordet med
vördnad, man säger att man vill dö för fosterlandet
fast det vet du väl att ingen vill dö inte, men man
säger så för att man må anses fin, ser du. Om bara
människorna visste hur mycket även vi vägglöss
börjat älska vårt fosterland, ställde de till restriktioner
på insektspulver. Men du, som ännu är ung, ja, jag
menar yngre än jag, du må lära dig detta: om någon
frågar dig, om du älskar ditt fosterland, skall du
säga o ja, och inte tänka på din avkomma utan på
fosterlandet.

— Får jag mat då? frågade Rödskålla försiktigt.

— Jag borde inte svara dig på sådant tal, fräste
Purpurpanna, men om du sätter det på vers, så
kanske du får mat. Ping-Ping har gjort så, och eftersom
jag antar, att du kommer att äta upp Ping-Ping, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free