Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
har du ju redan nytta av din fosterlandskärlek. Då
slipper du också skriva vers om det. Men tyst, nu
kommer Ping-Ping hitåt, kom går vi upp på den här
tavlan, kom bara, den här ramen är alldeles utmärkt
på baksidan, och där tittar aldrig Ping-Ping, och kom
ihåg att du inte går och sticker hål i den där nakna
kullan på tavlan, för hon ser så köttig ut, att en
moster till mig gick dit och åt sig död på oljan, för det
är bara en bild, fast han gjort det så där naturligt för
att det skulle vara en sorts fälla . . .
Men de hunno inte upp på ramen förrän
Ping-Ping fick se dem ocih gick efter ett papper, och så
petade han Purpurpanna på papperet och gick bort
till andra ändan av rummet. Lusen Rödskålla började
springa, men hon hann ingenstans, förrän Ping-Ping
kom tillbaka med sitt papper och bar henne försiktigt
fram till en kommod, tog fram ett kärl därur och
lade ned papperet med Rödskålla ovanpå i någon
sorts vätska.
Länge strövade hon omkring kanterna, men till sist
började papperet sjunka. Just då fick hon syn på
Purpurpanna, som räddat sig upp på kärlets kant och
satt där och tittade.
— Rädda mig, rädda mig! ropade Rödskålla. Du
ser väl att jag sjunker — rädda mig, så lovar jag
att aldrig tala om mat mera!
— Hur skall jag kunna rädda dig? frågade
Purpurpanna undrande. Försök om du inte kan simma
— för resten ska vi alla en gång dö, och du lär väl
inte ha fått så mycket att leva på, när du övergav
sängkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
