Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
— Jo, det kan allt hända det, sade hon, men jag
känner mig litet illamående, för jag är alldeles tät
i skaftet, och om någon av herrarna skulle vilja suga
i mig, står jag gärna till tjänst, och efter sugning
kommer i så fall spottning, som det gamla ordspråket
säger. Jag var mycket gripen av den sång ni sjöng
nyss och jag tror det här blir en mycket bra förening,
om vi bara inte fuskar bort saken i början. Jag har
just ingenting att säga, men om herrarna tillåter skall
jag.. .
Men då blev det på nytt ett förfärligt oväsen vid
dörren.
— Det är Slaskhinken och Kaffekvarnen, nu har
dom sluppit lösa, skrek Kaffebrännaren förfärad.
— Det är då också ett förbannat sätt, hördes
Kaffekvarnens röst, att fara ut på nätterna och ställa
till hemliga möten mot lag och förordning.
Och så kom Slaskhinken in, och en förfärlig
tystnad fyllde ladan.
— Mina herrar och damer, sade han med låg,
iskall röst, jag ber om ursäkt att jag är full, men det
har varit ett sådant kalasande på sista tiden. Jag ska
be att få del av protokollet.
Då steg Järnspettet sakta fram. — Jag ska min
liv och kniv ge dej protokoll, jag, sade det, och så
daskade det till Slaskhinken så innehållet sprutade
ända bort på ordföranden.
Det var ett förfärligt larm, och innan vi visste
ordet av hade Skurtrasan hängt fast sej på
ordförandens ena skälm, och alla skrek och skrålade och
Spettet svor och stampade. Till sist vart det slagsmål, och
Skottkärran kiev ner bland de församlade och slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
