Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Sin moders ende son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIN MODERS ENDE SON
I
D et var i gryningen Hans kom gående hemåt de
daggvåta fälten med sin svarta fiol under armen,
hatten på sned över det rödbrusiga huvudet och
blicken mot marken. Han var ännu inte riktigt nykter
efter dansgillet på natten, och hans halvrus kändes
tyngande och olustigt, han önskade att modern ännu
sov så att hon slapp att se honom. Hon sade aldrig
ett enda förebrående ord, det var det värsta. Om hon
bara trätt — men hon endast bet ihop munnen och
såg in i någon mörk vrå av köket, när han kom hem
rusig eller utvakad, och så gav hon honom mat utan
en enda ond blick. Om hon nu bara sove ännu — det
värkte också i bakhuvudet och han var säker om att
ögonen voro röda och kinderna bleka. Vad kunde
klockan vara? — Inte sex ännu — och ’gudskelov
ingen rök ur skorstenen, hon sov alltså och tyst,
mycket tyst skulle han passera köket där hon låg och så
skynda sig att kläda av sig i kammaren. Hon skulle
inte få veta i vilket tillstånd han kom hem, det var
bäst så. Hon sörjde honom nästan som en död för
det han drack, för det han spelade på supgillen, för
det han sällskapade med flickor, som hon inte aktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
