Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Sin moders ende son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ihop vid spiseln igen. Mekaniskt och famlande sökte
hon i vedlårn, där fanns ingen ved mer. Och på
bordet stod maten och var färdig för längesen.
Böjd, bruten gick hon omkring och stökade, det
fanns något gammalt stadigt och segt virke kvar i
henne, hon grät inte mer, bara våldsamma suckar
trängde sig fram ur hennes infallna bröst. Ibland
nästan knöt hon händerna. . .
Slutligen kom hon ut till visthuset för att hämta
någonting, tills hon nådde dörren hade hon nästan
glömt vad det var, men hon fann dörren öppen.
Skyndsamt kiev hon över tröskeln, kanske han var
därinne. Nej, därinne fanns ingen. Men hennes ben
ville ej bära henne, när hon tog vägen bakom stugan
för att se om det fanns ved i vedboden och hon
plötsligt varseblev fiolen bakom väggen. Hon begrep
ingenting, men hon rörde ej heller instrumentet utan
lät det ligga, gående en krok omkring det som om
det varit en orm eller något annat orent.
Hon fick ingen ved och som hon i sitt nuvarande
tillstånd icke kunde ge sig någon ro att stanna tog
hon sig i väg genom grinden för att leta några torra
pinnar ute i skogen.
Det kunde väl aldrig vara möjligt att han övergett
också sin mor? Ja, ja, han kände väl skammen, han
tyckte väl inte han kunde visa sig i byn mer. Och det
var svårt det här, förfärligt svårt. Hon begrep inte
hur en sådan här sak skulle kunna ställas till rätta i
detta livet, det här var sådant som endast Gud Fader
kunde ordna opp. O det brännvinet!
Hon kom ett stycke fram och gick upp mot
granskogen och hajade till som om hon stuckits av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
