Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
hans själ fyllts av en så mäktig visdom att det var
hans enkla plikt att icke sätta ljuset under skäppan
inför andra människor. Och det var ju synd om de
inte skulle få känna på hur överlägsen han var.
Han hörde just nu stegen i trappan — jaså, det
var Amanda igen, änkan som prompt ville att han
skulle gifta sig med henne. Det var också ett sätt att
hyra ut lillstugan på gården åt en fattig änka bara
av pur hjälpsamhet och sedan bli fast för evigt
fruntimmersfrieri. Visserligen, visserligen. Hon mjölkade
kor, men det fick hon ju bo gratis för. Så ja, där
kom nu spektaklet travande . . .
Hon var sorgklädd också och rödare i ansiktet än
hon brukade vara. Han nickade när hon hälsade. "Sitt
i stabbstolen och vila benen", spottade han fram, och
hon satte sig. Hennes sura ögon blängde trånande på
Per och på stjärnsundsuret som blänkte med sina
me-talsiffror bakom hans rygg.
Han muttrade någonting om vädret och böjde sig
allt djupare över bösslåset, oljade och gned.
— Vill han va så go å kom å dreck kaffe? frågade
Amanda litet generat.
Jakobsson hade ingen vidare lust för kafferep i dag.
Men han kände sig alltför ivrig att försöka skingra
något av det okunnighetens mörker som omgav
Amandas själ för att neka sig en pratstund med henne. Hon
hade varken läst "Prästkyrkans blodiga historia"
eller "Bibel ställd mot bibel". Han började predika för
henne. Om Amanda begripit att använda sig av denna
hans svaghet och hyckla förståelse, hade hon säkert
kunnat krypa honom närmare utan att han flyttat sig
undan, men hon var en medelmåttigt lärd människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
