- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
193

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - En oförklarlig historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

hade tystnat. Med en häftig rörelse röck Jonson upp
dörren och ropade inåt mjölkkammaren:

— Är det folk här?

Naturligtvis fick han intet svar, och han syntes
skamsen över att han ropat. Endast köld och
mörker strömmade ut mot oss ur den öppna dörren, men
vi fortsatte in, Jonson före. Som nyss förut
undersökte vi alla hörn, ingenting fanns därinne, icke en
levande varelse, ej ens en råtta, och i denna köld
knappast ens en spindel eller en fluga. En stund
stodo vi moltysta och betraktade de grova, möglade
golvplankorna i det blåa, skarpa skenet från
gruv-lampan. Då vi stått en stund i djupaste tystnad kände
vi oss måhända litet skamsna och gingo ut igen, icke
vetande om vi skulle fortsätta vårt spel eller lägga oss,
och jag blev mycket förvånad när Jonson på nytt tog
fram brännvinsflaskan.

— Om vi omtöckna våra hjärnor, sade han, så ska
vi gå härifrån lika idiotiskt okunniga om orsaken till
de där ljuden som vi kom hit, men det ska vi inte, vi
ska ta bara var sin stadig en, och så lägger vi oss.

Sagt och gjort. Just som han satte undan buteljen
hördes stegen på nytt, nu långsammare, liksom
varliga och trevande. Jonson mumlade något med
förargad min. I nästa ögonblick lade han sig ner på sin
bädd på golvet och drog en medhavd skinnfäll om sig,
varefter jag följde exemplet.

Stegen hördes ej mer, brasan falnade och rummet
började bli mörkt som natten själv. Jag kände ingen
sömn och på de oregelbundna andetagen från
Jonsons bädd slöt jag att han själv låg vaken. Då
omkring en timme förflutit och inga flera steg hördes

13 — Dan Andersson Y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free