- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
200

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Slipstensdragaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

krypa över den stora blåaktiga, ojämna och
gum-pande stenen. Dessa djupa krossår i eggen oroade
honom alltid, de lärde honom att livet var svårt och
tungt.

Röd av ansträngning stod han litet lutad över
veven och såg på hur de långa blåsvarta vapnen
sänktes ner på stenen. När den yttersta spetsen slipades,
hördes ett gällt, på en gång skriande och surrande
ljud, som övergick i ett enformigt väsande när lien
krupit fram en bit. En efter en vandrade över
stenen, långsamt, tungt, segt och ibland saktande siin
fart vid något slöare ställe av eggen. Och en efter
en lades de i skuggan med silverskinande ränder i
stället för gröna. Aldrig vila, annat än när Kareli
rätade ryggen för att ta ner en ny från väggen.
Ibland kände Tage håll och större andfåddhet och
saktade av. Då vred Karell otåligt huvudet och
hostade. Tage bytte händer och ställde sig på andra
sidan veven, utanför veven, han vevade ibland med
bägge händerna och ibland med en, han försökte stå
rak och krokig — allt detta för att söka ett slags
förtvivlad vila i den förändrade ställningen. Fram
emot middagen kommo småpojkar förbi på väg till
gården med hästar. De stannade för att kasta
jordklumpar i nacken på Tage Timm, som bara ruskade
på huvudet, lät höra ett slags gurglande strupljud
och satte upp ett förtvivlat, fånigt grin. Han släppte
veven och sprang fäktande med armarna efter
pojkarna, som gåvo sig i väg av fruktan för Karell,
som inte kunde låta bli att skratta åt den löjlige och
på samma gång svärja för att han släppte veven.
Men på eftermiddagen, bäst Tage drog veven runt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free