Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Slipstensdragaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
som for i väg med svindlande fart utför en klippig
dal, med fall efter fall, ständigt vackrare, större, men
mer bullrande att höra på. Tage Timm kände för
första gången upptäcktslust. Vart gick denna å ? Men
han undrade också om han kunde följa längre, ty
han var litet hungrig. När han tänkte på slipstenen
började han springa, hans enda vän och tillflykt var
ån, han kunde ej släppa den, han måste ge sig i väg
och se vart den gick. Kanske den gick fram till några
vänliga människor där han kunde tala om alltihop
och be dem att inte sända honom tillbaka?
Plötsligt ryggade han tillbaka. Han stod ovanför
ett brant fall, därnedanför var ett bubblande, ett
kokande utan like, och därborta en ändlös, blånande sjö.
Ett sådant fall hade Tage aldrig förr sett, och
överväldigad kröp han försiktigt upp på en uthängande
klippspets och stirrade dit ned. Han ryste, men
ögonen tindrade så som de aldrig tindrat förr. Han
vågade ställa sig på utsprånget och liksom njöt av att
se de välvande vattenmassornas kokande kamp
därnere. Då hörde han ett starkt hallå! bakom, och i
nästa ögonblick hoppade fattiggårdens gårdvar upp
till honom på stenen. De hade spårat honom — men
han förstod det ej. När han fick se föreståndaren kom
han sig ej för med att släppa hunden, som han hållit
om halsen. Jiggy var hans bästa vän och han höll fast
i hans nackhår medan han reste sig kapprak, skälvde
till och med armen fast om Jiggys hals slukades Tage
Timm av de bubblande, sprutande vattnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
