Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Svenskens duell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
verkligen dom skulle få skjuta på mäj — på vissa
steg!
Men när jag förklarat duellens innebörd för
Nilsson vart han mera fundersam. — Man kunde tänka
på’t, man kunde tänka på’t, mumlade han.
Dagen därpå sprang Nilsson ifatt Rotti på
landsvägen, stannade, sträckte säj stram och sade
högtidligt :
— Om min herre vill möta mäj bakom fabriken
precis klockan två, skall jag vara tacksam. Italienaren
bara snodde i väg, fräsande av ilska. Och klockan
två hade Nilsson mätt upp avståndet och slagit ner
två pinnar i marken och gjort allt i ordning och lagt
sin stora browning i gräset och satt och rökte och
väntade på Rotti. Och bäst som han satt så hörde
han ett välbekant pipande över huvudet och skiftade
färg, varefter han gav sig i väg åt det håll därifrån
han trodde pipandet härstammade, och mycket
riktigt hann han upp en italienare, men inte Rotti utan
en lejd en, och den tog han i kragen och släpade
iväg med ut till duelleringsstället och satte honom
precis där som Rotti skulle ha stått, och så gick han
till sin plats och satte sig och höll sin pistol i näven
och tittade faderligt och överseende på den där
italienaren.
— Om du sitter stilla, ska inte ett hår krökas på
ditt huvud, sade han, men om du rör däj ansvarar jag
inte för livet, för jag skall några tum på sidan om
öronen! Men italienaren reste sig och skrek mördare
och polis och rusade i väg, och Nilsson som var en
fredlig karl, sköt bara ett par gånger mellan benen
på honom, och för varje smäll hoppade den där de-
14 — Dan Andersson V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
