- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
212

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - "Amiral Wellington"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

Marseille och hela kusten utefter genom Toulon och
Nizza och Livorno till Rom och Neapel, en högst
jävla väg. Man kunde dö när man sett Neapel, om
man bara inte önskat leva för att tvätta av sig all
smutsen efteråt, och inte ett gott glas klart, starkt
öl på hela vägen.

— Stolta Mari — två likadana till!

Han hade studerat mycket i ungdomen, hängt över
böckerna och utbildat sig till socialist och
anarkistisk-filosofisk talare, det var därför dom sade att han
hade ett ansikte som en präst, men han fick huvudet
så gott som kluvet i hisstrumman och glömde bort
allt han läst, det var därför han inte kunde språk nu,
före skrällen läste han till och med ryska. Tiden går.

Hans rockrygg var snövit av någon kalkad vägg
som han under någon av sina vidsträckta färder vilat
sig emot, han skor voro trasiga och manschetterna
svarta med gröna inslag, halsduken bred och svajig.
Bredvid honom låg hans stora, bredskyggiga hatt som
han köpt i Livorno för femton år sedan. Att det var
så längesedan visste han inte själv, men det var
alltsammans den där hisstrummans skull. Han kom
direkt från Neapel ned i bottnen av hiss trumman,
direkt ur hisstrumman i bårhuset, där han vaJknade bland
de andra liken och sade: Rör på er gubbar, det är
ljus dag! Och från bårhuset kom han nästan direkt
hit till Fyrtornet.

Alltsedan den där skrällen kunde han inte fortsätta
i yrket utan började teckna i tidningar. Men det var
värst med minnet, som aldrig mer var på sin plats.
Han visste nog att han blandade ihop ibland, men han
redde sig, han glömde då åtminstone aldrig att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free