Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - "Amiral Wellington"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
drack te på kvällarna. Men — öl är i alla fall öl, och
te är en jävla dryck.
Ja, allt detta och mera till talade skalden,
elektri-kern, globetrottern och tecknaren Jimbo om för mig
på ölstugan, och Kipling har låtit en gammal vis
indier lära oss att en historia är sann så länge den
pågår. Sant är också att jag läste ordet Livorno med
stora bokstäver insydda inuti Jimbos hatt, vem som
nu satt dit dem. Och sedan jag hört allt detta
vandrade jag med Jimbo upp till en av stadens redaktörer
med vilken vi bägge två voro goda vänner,. Jag trodde
han skulle sälja en teckning men han drog i stället
upp en lång dikt ur portföljen. Han lade dikten
framför clen faderligt grinande redaktören och frågade
vad han tyckte om den. Redaktören läste i en hast
och sade att dikten var som vanligt, han kunde få tre
kronor för den. "Men varför frågar du varje gång
vad jag tycker om dikterna?" frågade redaktören
illmarigt. "Vi har ju beställt en dikt av dig om
väderleken varje lördag."
"Jo", sade Jimbo glädjefullt, "se jag har tre
signaturer, en usel, en bättre och en bäst. Eftersom du
säjer att den här är bra så sätter jag — jag menar
du anser att jag kan sätta min finaste signatur under
denna dikten?" Redaktören spottade och nickade, och
Jimbo satte sig ned ooh skrev med stora, siratliga
bokstäver under verserna: Amiral Wellington, esq.
Och ögonblicket därpå såg jag hans mjöliga
rock-rygg försvinna åt kassan till, med redaktörens
anvisning i handen som en vit liten fana, visande väg
genom dunklet till en ny sejdel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
