Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolvaktarens visor - Benkvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| BENKVARNEN. |
| <poerm>
Det står ett gammalt ruckel vid Hattmomarjaån det lägsta och simplaste på orten, dit vandra hundra hästar och karlar fjärranfrån, och välta sina benlass i porten. Och mjölnaren är gammal och vet vad han vill, och tröttnar väl aldrig att mala — när han vilar sig då lyssnar han leende till hur de dansande stenarna tala. Och han säger att när stenarna dansa över ben, som ha slutat att hoppa eller springa, så sjunga de, så klinga de som klockor av sten, till en ärofull begravning de ringa. Och han säger att hans kvarn är som människans liv: Ett evinnerligt snoende öde, och att kugghjulens gnissel likna trätor och kiv, men att benmjölet liknar de döde. </poem> |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
