Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Det kallas vidskepelse - En landstrykares morgonsång till solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Sol, jag är nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag också, bakom trasiga blad.
Lys mig på mina vägar — du är dock min moder!
Död och brott blommar i dit bländande bad.
Stackare mig som blott har dig till moder!
Sol, du som föder tusen små stinkande liv!
Sol, du är blott eai måne på hemlösas vägar!
Sol, för de syndsvarta är du skarp som en kniv!
Sol, jag är full av hädelse, skynda dig, göm dig!
Skälvande må jag krypa hop här i skuggan och
gråta,
sol, om du är min moder, gå undan och glöm
mig,
sof, vill du inte torka mig — kinderna äro våta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
