Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Tiggar-Stinas middagssång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
sen blir han en psalmboksgubbe
för barndopskvinna och brud.
Sen blir han en sträng en herre,
över stora, otäcka barn,
som han maler sakta och säkert
på sin gamla skrikande kvarn!
Byltet är tungt och solen är het.
Bröd har jag fått i Hagberga gård —
hårda gamla kanter vart mitt byte.
Men ingen enda kant är väl så jämmerligt hård
att jag inte kan blöta den i Västnora kärr —
brödet, som har hårdnat i mitt knyte.
Det är tungt att gå och känna säj som en trasig
gammal lump,
som bäst kunde bindas och stenas ner i nån ödslig,
gungande sump,
det är svårt att veta vad som är värst, att dö i ett
blött moras,
eller hänga i träd eller gå omkring och skys som
ett gammalt as!
Och nu har jag sett i sjutti år — och hört och känt
en del —
och folk ska en aldrig förbanna, för ingen är utan
fel,
men jag säjer ändå: det är inte värst när en gård är
granrisströdd,
det är ruskigt höra att nån är död, men värre att
nån är född,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>