Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Ung Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
UNG HARALD.
Ung Harald han våndas — »Guds pina och död!
Jag ville sjunga vid tennstop till luta,
men någon må skänka mig vatten och bröd,
och en säck där jag ögonen må sluta.»
Och Haralds moder hon ber för hans väl:
»Jag kan ej sova om han vaken måste vara!
Förgör hans kropp, o, Gud, men hans själ
för det yttersta av mörkret bevara!
Ty folket vill ha narrar och visorna hans,
på en svart grammofon får han veva.
Hans öga har den höstvåta malörtens glans —
o, Herre, han har svårt för att leva!
Små lappar har han klippt av en tatterskas schal,
och pyntat små trasdockor fina.
Men ögon har han gett dem som spruta av kval
och händer förvridna av pina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
