Visor och ballader / 111 (1921) Author: Dan Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Vaknatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VAKNATT.

I kvävande vaknätter ändlösa långa, när minnen sticka som retade bin, jag ber om en vårnatt igen av de många, som eldat mitt blod till ett brinnande vin. Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar, en enda — en lustarnas jäsande kväll! En handfull av eldsgräs från vildsådda sängar, en sängplats av mossa på Vagnbergets häll! Bakom mig gå vallarevisorna höga, och hos mig är ingen och ingen mig ser. Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga, och längesen är det sen solen gick ner.

———

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>