- Project Runeberg -  Visor och ballader /
160

(1921) Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Vaggsången vid Kestina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

Det ska ingen kraxa om drinkare när Paljaka-Anders
är död.

Och den som predikar och straffar, när en urblöitt
utnött man

blir glad av brännvin och dansar, är en präst som
inte går an.

Men nu är det slut med dansa — jag var glad när
den yngsta var stor.

Det liksom lättade litet en stund, både för mäj och
mor.

Jag slutade g;å i gruvan, jag bröt rötter och sprängde
sten,

fast jag redan var vit i skägget — det finns seghet
i gamla ben.

Dom håller, fast köttet ruttnar — nu var täppan
skuldfritt min,

och då kändes det djupt som ett yxhugg när den
yngsta kom hem med sin.

Och jag bannade henne en vinter, sen teg jag, sen
väntade jag

på en strängare, vassare årstid, en tyngre och gråare
dag.

När den äldsta kom hem med sitt bylte vart det
kallt för mäj, fast det var vår.

Jag drog fram den där dammiga vaggan igen —
och då var jag sjuttio år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:50:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/danvob/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free