- Project Runeberg -  Visor och ballader /
165

(1921) Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Vaggsången vid Kestina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Att jag unnade alla att leva, att jag älskade allihop?

Hur ska dom få veta det nu, om jag hittas kall i
min grop?

Men jag somnade där i snön, och jag vaknade här
en dag,

och jag tyckte jag låg och leddes åt en hammares
gälla slag.

Jag hör hur det hamrar och hamrar — jag vet inte
vad jag ska tro,

tills jag hör på rösten av mor, som sa, »säj,
människa, kom det bio?»

Men nu är det näst förut med mäj, jag får inte fram
ett rop,

det är inte bara vaggan som går, nu vaggar alltihop.

Det är feber tror jag, jag har, jag önskar Pers Jan
var här,

han ska göra en lag aV brännvin och mjölk och saften
av jungfrubär.

Han kan läsa ett Fader vår också — jag har skrattat
åt trolldom jag,

jag har sett liksom lite för mycke av konster av alla
de slag.

Men när det vill mörkna kring sängen, och en blir
tung och trött,

och dom liksom turar att vakta en, alla uslingar som
en mött —

Ja, jag vet att det där är skuggor, men en är int
så säker mer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:50:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/danvob/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free