Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - En ballad till mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Lev därför ej länge — din irrande son,
kan skänka en sorg åt din själ,
bed Anden av makt därovanifrån
att slå hans kropp ihjäl,
och låt oss få vila ett tusen år 1
i tystnaden, du och jag —
det kan hända — jag vet ej — att en domsklocka
slår,
till en tidlös och smärtlös dag.
Se blommorna vissna — och lutande trän
stå tysta där solen går ned,
och i fjärran, moder, långt västligt hän
oceanen vänder sig vred.
Han rycker i kedjan, som jag i min,
befrielse! viskar hans röst.
Men nu somnar jag, moder, min hand i din,
en förbrunnen vår hos en snöig höst!
(1919)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
