Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Över gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ÖVER GRÄNSEN.
Det var en gång en man, som satt
vid sin sinnessjuke brors dödsbädd och
sjöng under det den döendes ögon
ljusnade allt mer.
En gång var din dag blott dimmig och din natt av
fasa full,
en gång högt du ropat: Fader, se din son!
Men när trött du äntligt stannat och i stillhet fallit
kull,
ser du ändå liksom strålar fjärran från.
Det är Han — och, o min broder, det är dagning
i hans öga,
hans förstånd är som sanden i det ändlösa hav.
Om det skymmer ännu kring dig, det betyder endast
föga:
Han går före dig till stranden med en lykta på sin
stav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
