Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Och är det ej tröttsamt kring världen att gå och att
aldrig få gå därifrån, —
och lockas du icke som jag ibland av den stillsamt
rinnande ån?
Där näckrosor lysa mot stupande strändernas
väggar, bruna av grus,
få dricka dig död av Guds klara vatten i månens
förgyllande ljus?
Han sade: »Jag drömde jag dog en gång under taket
av näver och jord,
sedan prästen givit mig bröd och vin och det evigt
levande ord.
Och jag hörde en blåst som en hungrande hund
kring murkna knutarna gå,
och nakna väggarna lyssnade till hur mitt hjärta
slutade slå.
Jag såg hur man tvättade ut mitt lik i barmhärtiga
mänskors kök,
och i fönsterspringan smög jag mig ut som en lätt
och försvinnande rök.
Jag tyckte, att ut ur ett främmande hus jag
famlade bort från min kropp,
och med virvlande löv i en stigande vind jag lyftes
mot skyarna opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
