Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Han tystnade och stod upp och gick och hans panna
var vit som snö,
han sade: »Lär av min visdom, min vän, att icke för
tidigt dö!»
Mot kvällens himmel, där solen sjönk i ett moln som
en murad borg,
han vände sitt ansikte, fyllt av frid, med en blick
som en stelnad sorg.
(1918)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
