- Project Runeberg -  Visor och ballader /
215

(1921) Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Snöharpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

Och vinden han sade: din glädje och gud
och mera får du ge för en harpa som min.
Om du ger mig den kärlek du ännu ej känt
och all människors lycka, är harpan din.
Ty en glädje fördold för allt kött skall du få —
men bitter som kärrblommans bär —
och en namnlös ångest att nära dig på
och harpan jag spelade här.

Men varför skall du giva mig mörker och sorg,
när din harpa och din sång är mig nog,
fast aldrig har jag gråtit såsom i natt
när din ande över strängarna drog?
Men vinden sade: så vet att min sång
den är dånet från det dansande hav
och skräcken som ropar i vaknatten lång
och de vitaste benen i grav.

Den som älskar som mänskor kan ej sjunga som

jag

och min harpa skall lära dig din moder försmå,

och nu tar jag den kärlek du ännu ej har känt,

så tag nu din harpa och gå.

Och den harpan bär du väl redan i ditt bröst

och det här är blott den snöböjda en,

och din barndom är gången, gå sjung om din höst

men skynda dig ty natten är sen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:50:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/danvob/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free