- Project Runeberg -  Visor och ballader /
216

(1921) Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Snöharpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Och han vandrade och sjöng och han kände väl

att han spelade sitt bröst till ett sår,

och för harpan han glömde att bedja

för sin själ genom tröstlösa år.

Och när han sjungit en mörkhårig jungfru

till att giva sig så vit såsom snö,

då sjöng han till harpan en visa

om att ensam och glädjelös dö.

Men hon ville ha sångarens kärlek:

du skall tacka vid din harpa för allt jag dig gav —

Och han sade: min kärlek åt en stjärna

och min harpa åt det dansande hav.

Och hon sade: du har dårat mig med sånger,

du har sjungit bort mitt hjärta i stjärnornas sken.

Och han sade: när du böjer dig och gråter

då liknar du den snöböjda en.

Och hon snyftade: du tog vad jag ägde,
jag förbannar dig och kvällen, jag vill höra dig

vred!

Och han sade: jag ser månen som en konung gå

över mörknande dalarna ned.

Du må kasta dig i gräset och gråta,

du må dö som den vindfällda gran —

Jag skall spela vid det skummande havet

och dö som den sjungande svan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:50:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/danvob/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free