Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Höstmelodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Så faren, I fåglar från barnets land, jag gläds ej
längre åt er!
Här kommer en djupens och mörkrets örn och
slår vid mitt läger ner.
Han har natt kring vilande vingar och hans huvud
är grått av år,
men djupt in i brinnande ögon jag skymtar ett
hopp om vår.
Kanhända hans vingar och rygg ha makt att föra
mig bort en gång,
till andra land och till andra hav att lära en
sommarens sång.
Kanhända han för mig med glädje bort till en
strand av en sällsam sjö
med vågor som orgelbrus bärande mig till en
drömmens blommande ö,
Och där skall min gård vara full av träd och av storm
som psalmers brus,
och min själ bli en harpa som sjunger högt i vårens
lågande ljus.
En harpa som brister och smältes ihop med Det
Eviga, det som ä r,
och som i sin ändlösa famn av frid den namnlösa
tystnaden bär.
(1919)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
