Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Kopparskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
KOPPARSKÅLEN.
J ag fäster mina ögon på väggen, på en liten blank
skål av koppar, som speglar solen. Jag stirrar rakt
in i det blanka, bländad, och den ljuva smärtan i
mina ögon förtar plågorna i mitt hjärta. Och den
skinande kopparskålen blir som en port, en port av
ljus, utan botten, ett litet hål i en mur av mörker
och därinnanför oändligheten. Men när får jag
sakta gå ut genom porten, till alltings källa, och
finna vila?
Kring kopparskålens kant slingrar sig en orm,
en liten gyllene orm med ondskefulla, tvivlande och
gäckande ögon. Stundom sträcker han fram sitt
huvud liksom för att stänga vägen, så att icke ljuset
suger mig in i sig. Men han faller väl snart ned,
dödad av ljus, och säg mig, får jag då sakta gå
ut genom porten till alltings källa, för att finna
vila?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
