- Project Runeberg -  Dår-Huset, Comoedie af Fem Acter /
18

(1741) [MARC] Author: Reinhold Gustaf Modée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Inspect. Jag har altid tyckt om medelmåttiga, ungefähr
sådane, som min. En liten kluns på ändan kan intet skada.

Trulls. Wäl, Herr Inspector. Somliga bruka at ha fem
fulla sinnen, somliga åter ha knapt halft annat. Hwilcken dera
af desse är mäst heder wärd?

Inspect. Jag skall säga dig Trulls, at det i mitt tycke ibland
intet kläder en karl illa, om han låssar ha mindre af det
slaget, än andra. Som, till exempel, det pryder en karl wid
wissa tillfällen wäl, om han ibland låssar med godt maner wara
närsynt, lomhörd, eller mera sådant, på det han ey i alt må
wara pöbeln förmycket lik.

Trulls. Wäl, Herr Inspector. Somliga bruka at hafwa
— — — —

Inspect. Nå hålt nu up med ditt somliga. Jag ledsnar
rättnu at hörat längre. Det är nog sagdt, at när du ser en wäl
klädder karl, som har en hurtig mine och stålt wäsende, just så-
dant, som du ser at jag har; så måste du wisa honom respect.
Jag kunde wäl lägga här till, at om en sådan en, jämte detta,
wet at finna sig wäl, och med prydeliga och utzirade ord kan utlåta
sig i tal och swar, så kan han räknas för fullkomlig. Men
sådane saker öfwergå ditt förstånd, och derföre är det onödigt at
jag talar om dem för dig. Detta måste du likwäl weta, at få
ha däruti hunnit så långt som jag, och om du bara förstod dig
derpå, så skulle du aldrig höra något ord af mig i sällskap, som
icke wore artigt, spirituelt, piquant, och så twetydigt, at ingen
utan jag sielf wet, hwad dermed menas. Men ach! trösta mig,
se där hwar det gamla skrället, Jungfru Appollonia, kommer.
Det är underligit med den fiållan; för så gammal och fuhl, som
hon är, så inbillar hon sig ändå, at ingen kan se henna, utan
at bli kiär.

——————————————————————————

Scena 4.

Jungf. Appollonia. Inspectoren. Trulls.

Denna Actricen måste wara en menniskia till åhren, mycket sminckad, pudrad,
och med många Moucher försedd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/darhuset/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free