- Project Runeberg -  Dår-Huset, Comoedie af Fem Acter /
19

(1741) [MARC] Author: Reinhold Gustaf Modée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Jungf. Appollonia, sedan hon sedt Inspectoren och Trulls, säger
hon för sig sielf:

Ja nog wiste jag det, at jag skulle finna den där gamla
narren, wår Inspector, här för mig: Ty på hwad ställe
han wet at jag kommer, där infinner han sig altid med, likfom
wi hade stämt möte med hwarannan. Det är intet utan,
at det ju mycket roar och fägnar ett Fruentimber, när hon märcker,
at hon har många tillbediare: men så är det också stundom
beswärligt nog, i synnerhet, när ibland dem finnes sådanne gamla
krubb-bitare, som denne.

Inspect. Till Trulls: Hwad må det wara, som denna gamla
tokan står och mumlar för sig sielf. Jag tyckte at hon nämde
narr, och lärer det utan twifwel wara dig, som hon talar
om, Trulls.

Trulls. Ja det lärer wäl wara en af oss bägge, som hon
menar, Herr Inspector.

Inspect. Det kan wara lika mycket, hwem den gamla
hexan menar. Men jag måste likwäl tala wid henne några ord
för ro skuld. Till Jungf. Appollonia: God dag, Jungfru Appollonia,
huru står till med henne?

J. Appoll. Hå! Jag ber, at Herr Inspectoren intet giör
sig någon möda för mig, för jag kan förut försäkra honom derpå,
at det ändå alt är fåfängt.

Inspect. Den mödan, at fråga huru hon mår, är ju intet
så stor, och tror jag — — —

J. Appoll. I må intet biuda till at längre förställa Er
för mig. För tro mig säkert at jag länge sedan märckt, hwarpå
Edra tanckar gå ut. Men som jag säger, det är alt få-
fängt, och I må ställa Edra snaror huru konstigt I will, så
skall jag ändå weta, at undfly dem.

Inspect. Jag tror, at hon är underlig, Jungfru Appollonia.
Hwarcken har jag stält några snaror för Ehr, och intet
heller täncker jag at giörat; utan som I nu stån under min
uppsickt här i huset, så will jag allenast — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/darhuset/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free