Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå så diupt och så högt, som jag någonsin åstundar. Ja, med
ett ord at säga, om du will wara mig till hielp, så tilltror jag
mig, at kunna giöra underwärck, samt styra och leda hela naturen
dithän, som jag behagar och lyster; hwarpå jag ock hoppas,
at kunna wisa prof, så snart mina Machiner hinna at bli färdiga.
Ach! skiönaste Gudinna, öfwergif mig aldrig, och lät intet
den sorgen fräta mitt sinne, at någon ibland alla, som lefwa,
har wunnit större insteg hos dig, än jag.
J. Appoll. För sig sielf: Jag ömckar mig hiertel. öfwer den
stackaren, och kan omöjeligen längre hålla mig ifrån, at gie honom
någon tröst. Till Magister Polychronius: Gif Er tillfreds, Herr
Magister Polychronius: den som I i Er enslighet nu talen om,
skal aldeles intet wara så hård och obewekelig emot Er, som I
utan twifwel lären hafwa hördt, at hon warit emot andra: I
hafwen förtient ett bättre öde af henne, och lärer hon wäl weta
at skillja det som dåger ifrån odugeligit gods.
M. Polych. Si, hennes ödmiuka tienare, Jungfru Appollonia,
förlåt mig, at jag intet blifwit henne warsse förr än nu.
Jag trodde intet, at hon skulle wara så nära.
J. Appoll. Ja, det har jag wäl wärckt på Ert tal, Herr
Magister Polychronius. Men lät mig nu intet förhindra Er,
utan faren mans fort i Edre klärleks betygelser emot Er Gudinna.
Jag kan försäkra Er, at jag gierna och med nöje will höra
dem.
M. Polych. Ach! Jungfru Appollonia, I mågen wäl kalla
det, hwad jag nu i min enslighet sagdt, kiärleks-betygelser. Ty
jag är sannerl. så kiär i denna Gudinnan, at jag föresatt mig
till at wörda henna in till min graf, och tror jag, at ibland alla
de otaliga många tillbediare, som hon har, hon intet lärer
haft någon, som anwändt mera flit, arbete och möda till at winna
hennes sinne, än jag.
J. Appoll. Småleendes: Ja det wet jag alt förut, Herr
Magister Polychronius, mycket wäl: men tro ock derhos, at hon
lärer, när den tiden en gång kommer, med ymnigt nöije weta at
wedergiälla den myckna möda, som I giordt Er för hennes skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
