- Project Runeberg -  Dår-Huset, Comoedie af Fem Acter /
33

(1741) [MARC] Author: Reinhold Gustaf Modée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

främmande här, och utan all twifwel för min skuld hitkommen. Den
karlen ser intet så illa ut, och skulle han wäl wara capabel, at
snart nog draga en flickas sinne till sig. Men med alt det är
det ändå fåfängt, at han giör sig någon möda för mig. Ty
sanningen at säga, så kan jag ändå intet förskiuta den ärliga Magister
Polychronius, och fast han i jåns war litet försagd, och
intet tordes så aldeles ut med sin mening, så lärer han wäl en
annan gång besinna sig, och fatta bättre mod.
Leander. Blifwer henne i det samma warsse: Men hwem må det
wara som står der?

J. Appoll. Jo, min Herre, jag är den samma, som I
utan twifwel söken efter här i huset.

Leander. Som jag söker efter här i huset? Nei förlåt
mig, jag — — — —

J. Appoll. För sig sielf: Nå hör, denne nekar till sanningen
äfwen så wäl, som alla de andra, och kan jag förarga mig öfwer
den fördömda blygseln, som så intagit alla wåra manfolcks
sinnen, at jag tror, at rättnu ingen är fri derifrån. Till Leander:
Herre, jag ber Er, at I intet neken dertill, at I älsken. Jag
har ju stådt hela stunden, och hördt det af Ert egit tal. Det
är ju ingen skam, at älska en flicka, som är det wärd. Men
jag beklagar, at I nu kommen för sent, och at redan en annan
fådt rum i det hiertat, som I täncken at winna.

Leander. Wisar sig häröfwer mycket bestördt, och säger för sig sielf:
O! himmel, hwad hör jag! Hörer Selinde redan en annan till,
så är alt mitt förehafwande fåfängt, och jag den olyckeligaste karl
under Solen.

J. Appoll. För sig sielf: Tänck huru den stackaren anfäcktar
och har sig. Jag är rädder, at han för min skuld giör nå-
gon olycka på sig, hwaraf jag skulle sedan hafwa ondt samwete
i alla mina dagar. Till Leander: Gif Er till freds Herre, stor sak i en
flicka, här finnas wäl flere i werlden än denna.

Leander. Nei aldrig någon, som skal kunna winna mig.

J. Appoll. Åh! det gier sig wäl efter handen, och kiärleken
är ibland så fatt, at han småningom förswinner, när han ser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/darhuset/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free