Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scena 7.
Trulls ensam: ser sig omkring, och när han saknar Dunderhake, sä-
ger han:
Nå så tror jag, at fienden tagit till flychten, och lämnat mig
både platz och gewär. Twy ware en sådan stortalig Pultron,
som will inbilla folck, at han är det, som han minst är. Men
at bekiänna sanningen, så är jag äfwen så glad, at jag slapp honom,
som han mig. För jag har ändå intet mera lust till
någon händell. Men så ser jag likwäl, at fast än hiertat bäfwar,
så kan ändå skryt och stortalighet skräma folck, och går det
så till, at när wi jaga, så löpa de för oss, och när wi löpa för
dem, så löpa de efter oss.
ACTUS QUARTUS.
Scena I.
Mademoiselle Justina. Trulls.
Justina kommer hastigt inspringandes ifrån den ena sidan, och Trulls ifrån
den andra.
Justina.
God dag, Trulls, har du intet sedt något till Herr Dunderhake?
Trulls. Jo wass slapperdibus har jag sedt honom,
han war här intet längesedan. Men hwad will hon honom
då för godt, om jag får låf at fråga?
Justina. Jag will bara tala något med honom.
Trulls. Men hwad skulle det då wara för något?
Justina. Du skall intet wara så förweten, det är nog, at
detta något, är mig rätt angelägit.
Trulls. Men wet hon wäl, at wår Inspector har anförtrodt
mig upsickten öfwer henna, när han sielf intet är tillstäds,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
