- Project Runeberg -  Dansk-svensk ordbok /
v

(1984) [MARC] Author: Karen Widman With: Niels Ferlov, Gunnar Sjöberg - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anvisningar för begagnandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


p och pp inuti ord uttalas ung. som b: spare, hoppe (undantag:
lånord, t. ex. papir).

r är i danskan skorrande (tungrots-r).

t och tt inuti ord uttalas ung. som d: hente, rette (undantag: lånord,
t. ex. etisk). — I änd. -et uttalas t som mjukt d [ð]: huset.

u uttalas, då vokalen är lång, närmast som sv. o, dock mera slutet:
hus, hule. Då vokalen är kort, uttalas den antingen som danskt o
i skole eller som danskt å i håbe: bund. Framför ld och lt uttalas det
korta u liksom långt u (i hus): fuld.

v är stumt i havde samt ofta i talspråk i have, give, blive och efter l:
gulv, halv
. — Kort vokal + v uttalas diftongiskt: hav [hau], lov
[lɔu].

y uttalas, när vokalen är kort, i regel som ø före m, n, ng: skynde,
synge
, men som y före ld, lt, r: skylde, styrte.

ø uttalas vanligen slutet (som ö i sv. ’sjö’): sø, øst. Oftast före m och n
samt stundom före r uttalas dock ø öppet (som ö i sv. ’sjön’): øm,
høne, søn, høre, mørk. — ø
i øg (jfr ovan under g) och øj [ɔi] har en viss
dragning till å (är ett ljud mellan ö i sv. ’böja’ och o i sv. ’boja’):
bøje; när diftongen står efter r, blir denna dragning ytterligare
förstärkt: røg, drøj. Märk att ø + n i slutet av ord alltid är kort:
søn, grøn, bøn.

å uttalas, då vokalen är kort, som öppet å [ɔ]: bånd, då den är lång,
som slutet å: håbe.

I förbindelserna dj, gj, kj, sj, tj, sk, skj, stj, rd, rl, rn, rs, rt uttalas
varje ljud för sig: skive [sgivə], stjærne [sdjærnə]. færdig [færdi].
Under senare tid har dock uttalet av sj med sj-ljud blivit allt vanligare.
Om rd i slutet av ord se ovan under d.

Vokal före enkel konsonant är i regel liksom i svenskan lång. Märk
dock att danskan icke använder dubbelkonsonant i slutljud; det är
därför i dylika fall icke möjligt att av ordets utseende avgöra, om vokalen
är lång eller kort: brud, bruddet (kort u) men brud, bruden (långt u).

Lång vokal förkortas ofta i första leden i sammansättningar: hus
(långt u), husmand (kort u), råd (långt å), rådhus (kort å), bifag (kort i),
byråd (kort y).

STÖTEN



I danskan avbrytes ofta en vokal (i regel en lång vokal) eller en
tonande konsonant av en s. k. stöt (betecknas med ’), dvs. stämbanden
närmar sig till varandra och spärrar luftströmmen. När stämbanden åter
avlägsnar sig från varandra, höres stundom liksom ett eko av det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:24:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dasv1984/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free