- Project Runeberg -  Resa i Sverige år 1830. Innehållande underrättelser rörande detta rikes handel, sjöfart, jordbruk, bergsrörelse ... / Del 1 /
153

(1834-1835) [MARC] Author: Alexandre Daumont Translator: Fredrik Bernhard Cöster
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Dalarna. Dalarna. — Åtskilliga seder och bruk. — Lekar. — Dansar. — Giftermål. — Socknar. — Stark känsla af oberoende. — Ägodelning. — Böjelse för äganderätt. — Invånarnes rådighet och urskiljning. — Märkvärdig näringsflit. — Hungersnöd och barkbröd. — Periodisk utvandring om våren. — Måttlighet och föda. — Gästfrihet. — Klädedrägter. — Ett bröllop i Dalarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på Dalspråket brudkärreds, återkomst till
bröllopsgården, möta på trappan brudgummens eller
brudens mor samt kokerskan (redejan). Den förra
leder brudlaget till bröllopsrummen, den sednare
för bruden till köket, att smaka på maten, vid
hvilken sed något skrock sannolikt är fästadt. Vid
bröllopsbordet intager bruden sin plats mellan
presten och brudgummen; soldaten vid roten har
alltid ett af högsätena, en märklig hyllning åt
krigsståndet. Efter måltiden, som sker i flera rum, då
hvart matlag sitter omkring sin smörklimp, och
sedan talen för de nygifta af presten äro hållna,
går bruden, åtföljd af brudsvennen och spelmannen,
omkring bland gästerna, som ännu sitta qvar i
sina rum, och räcker hvar en af dem en silfverskål,
kallad skänkkosa, fylld med någon bättre
dryck, vanligtvis öl. Sedan gästen tömt den,
lägger han sin gåfva på det fat, som redumannen
bär, eller också förbinder sig till något understöd
för de nygiftas bosättning, och gåfvans storlek
och beskaffenhet förkunnas laget högtidligt af
redumannen. Under denna vandring, som kallas
skänka, hvilket i deras språk tycks vilja säga
skänker
, uppstämmer spelmannen en egen melodi,
skänklåten. Någon gång ännu, ehuru ej allmänt,
plägar bruden, då hon räcker skänkkosan, nytja
dessa ord: ”sitt i Guds frid! det är min och min
dannemans skål.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:24:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daumresa/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free