Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är i sjelfva hjertat af Sverige, som
naturen ställde verkstaden för detta lands
bergsmannaindustri; det är i några af de mellersta
provinserna, isynnerhet åtskilliga till Upsala närbelägna
trakter, som de flesta grufvorna och den mesta
bruksrörelsen finnes. Man räknar i hela Sverige
femhundra åttiesex grufvor, af hvilka denna
mellersta del, som innefattar Wermland, Nerike,
Westmanland och en del af Dalarna, ensamt hyser
trehundra sextieen.
I den mån man aflägsnar sig från denna platå
eller detta mettaliska centrum, aftager grufvornas
antal småningom tills de slutligen alldeles upphöra.
Detta förhållande gäller dock mera för den södra
än norra delen af landet. I de provinser, som
bilda den sydligaste eller nedersta delen af
Sverige, såsom Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän,
finnes icke mer än en enda oansenlig grufva,
då man deremot åt den norra sidan, ännu i Norrland
och Lappland, räknar sexton grufvor. Det
synes till och med, som dessa sistnämde
landskaper skulle i sitt sköte dölja grufvor, hvilka,
om äfven ej så många till antalet, dock af alla i
Sverige hafva den största malmtillgången: sålunda
anses Gellivare, som är Konungens enskilda
tillhörighet, vara alldeles outtömlig, och skulle,
säger man, kunna förse hela verlden med jern; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
