Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetandets och konstens herravälde icke är obetydligt i
Sverige; de ädlaste bemödanden sparas icke för
detta ändamål; men också omfattas alla tillfällen
af den allmänna erkänslan, att med bevis af
aktning och erkänsla hylla de personers nit, som
öfverlemna sig åt dessa hedrande yrken.
Bellman var, i ordets egentliga bemärkelse,
en folkskald; glad och jovialisk, sjöng han än till
Bacchi, än till fäderneslandets och kärlekens ära.
Hans död inträffade år 1806 (?), och Stockholms
invånare hafva åt honom upprest ett monument,
ej långt ifrån Rosendal på Djurgården. Skaldens
bröstbild, stående på en fot af granit, är placerad
nära foten af en åldrig ek, der han ofta älskade
att hvila sig, och under hvilken, säger man, han
fick mer än en ingifvelse. I Augusti månad, år
1830, på årsdagen af hans död, var jag vittne till
en högtid, lika rörande, som tjenlig att uppväcka
en liflig täflan hos det uppvexande slägtet.
Redan bittida om morgonen hade en otalig folkskara
sjelfmant samlat sig kring monumentet, för att
afhöra de tal, som höllos till firandet af skaldens
minne. Denna tillställning bivistades af Konungen,
som, med anspråkslös vänlighet, utan eskort,
blandade sig i folkhopen, samt blottade sitt
hufvud, i likhet med de öfriga åhörarne, vid vissa
tillfällen, då Bellmans namn uttalades. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
