Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franska språket är ganska allmänt i
hufvudstaden; få personer af de bättre klasserna finnas,
som ej tala det, och imellertid betjenar man sig
vanligtvis mindre ofta deraf än i England och
Ryssland; det talas utomordentligt rent och
nästan utan brytning. Vid hofvet är detta språk
oumbärligt emedan det begagnas af Konungen.
I Stockholm finnes ett ypperligt museum, som
innehåller en mängd herrliga arbeten af stora
italienska och svenska mästare. Den furstlige
beskyddaren af skön konst, Gustaf III, hade
rikligen begåfvat denna anläggning; men för sin
största tillvext har den dock att tacka Carl XIII:s
och nu regerande Konungens upplysta nit.
Konsternas närvarande tillstånd och belägenhet
i Sverige skulle fordra en särskild afhandling.
Få länder kunna smickra sig af att odla dem med
större framgång och att äga ett så stort antal
utmärkta konstälskare och artister. Vi kunna ej
förbigå att bland dessa senare anföra historiemålaren
Westin, landskapsmålaren Fahlcrantz,
bildhuggaren Göthe, som förfärdigat Carl XIII:s staty,
samt den unge Bacchus och Bacchanten; Byström,
namnkunnig för sin Juno samt Carl X:s, Carl XI:s
och Carl XII:s kolossala statyer (hvilka nu
regerande Konungen betalt med 200,000 francs), samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
