- Project Runeberg -  David Copperfield /
29

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

Peggotty för att göras fin och borstas. Under tiden
steg mr. Murdstone af, och med tyglarna öfver armen
gick han långsamt fram och tillbaka utanför
lukt-törnhäcken, under det att min mor gick innanför
densamma för att hålla honom sällskap. Jag
kommer ihåg, att Peggotty och jag tittade ut på dem
genom mitt lilla fönster; jag kommer ihåg hur noga
de tycktes undersöka lukttörnet, som skilde dem åt
under promenaden, och hur Peggotty ifrån att ha
varit vid ett Änglalikt lynne på en gång blef vresig
och började att af alla krafter borsta mitt hår åt
orätt led.

Mr. Murdstone och jag begåfvo oss snart af och
trafvade fram på den gröna gräskanten bredvid vägen.
Han höll mig ledigt med ena armen, och i allmänhet
var jag nog inte ett oroligt barn. Men jag kunde
inte besluta mig för att sitta där utan att ibland
vända på hufvudet och se på honom. Han hade
sådana där grunda mörka ögon — jag vet intet annat ’
uttryck än grund för ett öga utan djup att se in
i — som, då de träffa en annans blick, på ett
egendomligt sätt liksom vanställas af en skelning. Flera
gånger, när jag såg på honom, lade jag med ett slags
bäfvan märke till detta förhållande och undrade, hvad
han så skarpt kunde tänka på. Sedda på så nära
håll voro hans hår och polisonger ändå svartare och
tjockare än jag trott. Den breda, fasta underkäken
och den välrakade svarta skäggbotten påminde mig
om ett vaxkabinett, som för ett halft år sedan
förevisats i vår närhet. Denna skäggbotten, de
regelbundna ögonbrynen och de starka hvita, svarta och
bruna nyanserna i hans hy kommo mig att trots allt
anse honom som en mycket vacker karl. Jag är
fullt öfvertygad om att min stackars lilla mor hade
samma uppfattning.

Vi begåfvo oss till ett hotell nere vid hafvet,
diär ett par herrar sutto för sig själfva inne i ett
rum och rökte cigarr. Båda lågo utsträckta på minst
fyra stolar och båda voro de klädda i stora, grofva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free