Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
icke, att jag hade svårt att tänka mig honom
riktigt iobesvärad i den dräkt hans tacksamma lilla
systerdotter ville ge honom, och att särskildt den trekantiga
hatten föreföll mig litet olämplig; men det sade jag
naturligtvis inte.
Lilla Em’ly hade tyärstannat och blickat mot
himmeln, då hon räknat upp alla de saker hon velat
ge honom, som om de varit en härlig syn. Nu gingo
vi vidare och fortforo att plocka snäckor och vackra
små stenar.
»Du ville väl gärna bli en fin dam ?» sade jag.
Em’ly såg på mig, log och nickade.
»Ja, nog ville jag det. Då skulle vi alla bli
herrskap. Jag och morbror och Ham och mrs.
Gum-rnidge. Då skulle det ingenting göra oss när det
blef oväder. Jag menar, att vi inte skulle vara oroliga
för vår egen räkning, men nog skulle vi vara det
för det fattiga fiskarfolkets, och vi skulle hjälpa dem
m|ed pengar, om de lede några förluster.»
Taflan föreföll mig särdeles tilltalande och
följaktligen allt annat än osannolik. Jag uttryckte mitt
gillande däraf, och lilla Em’ly hämtade mod och
sade nu helt blygt:
»Tror du inte, att du är rädd för hafvet nu?»
Det var så pass lugnt, att det inte skrämde mig,
men nog tror jag, att om jag fått se en något så
när stor våg komma vältrande mot land, skulle jag
tagit till schappen med tanke på hennes släktingars
hemska öde. Jag svarade dock nej och tillade: »Du
ser inte heller ut att vara rädd, fastän du säger, att
du är det.» Hon gick nämligen alldeles för nära
ytterkanten på en gammal långsträckt träbrygga eller
brobänk, som vi kommit ut på, och jag var rädd, att
hon skulle falla i vattnet.
»Inte är jag rädd på det sättet», sade lilla Em’ly.
»Men jag vaknar när det blåser, och då tänker jag
på morbror Dan och Ham och tycker mig höra dem
ropa på hjälp. Det är därför jag så gärna ville bli
en fin dam. Men jag är inte rädd för sådant här.
Inte det minsta. Se bara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
