Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
hade ett något kinkigt lynne, och ibland gnällde
och pep hon mer än som var behagligt för de
öfriga medlemmarna af det lilla hushållet. Jag tyckte
det var mycket synd om henne, men nog gafs det
tillfällen, då jag ansåg, att det varit bättre om hon
haft sitt eget rum att gå in i, och om hon då
stannat kvar där tills hon blifvit litet gladare igen.
Mr. Peggotty gick ibland till ett värdshus, som
hiette Villigheten. Detta upptäckte’1 jag, då han inte
kom hem på kvällen andra eller tredje dagen af mitt
besök, och då mrs. Gummidge mellan klockan åtta
och nio såg på Schwarzwalderuret och förklarade,
att han var där och — hvad mera var — att hon;
på morgonen vetat, att han skulle gå dit.
Mrs. Gummidge hade hela dagen varit nedstämd
och brustit i gråt på förmiddagen, då det rökte in.
»Jag är en stackars ensam och öfvergifven varelse»,
så föllo sig mrs. Gummidges ord vid den obehagliga
tilldragelsen, »och allt går mig emot.»
»Åh, det slutar nog snart», sade Peggotty —
äfven nu menar jag vår Peggotty — »och för resten
är det väl inte tråkigare för er än för oss.»
»Jag känner det djupare», sade mrs. Gummidge.
Det var en mycket kall dag med iliga vindar.
Mrs Gummidges plats vid härden var i mitt tycke
den ’varmaste och mest skyddade af alla, liksom hennes
stol var den bekvämaste, men den dagen behagade
den henne icke. Hon klagade oupphörligt öfver att
det var så kallt och att kölden framkallade en åkomma
i hjer^ies rygg som hon kallade »krypningar.» Till
sist började hon gråta och upprepade, att hon var
»en stackars ensam och öfvergifven varelse» och att
allt gick henne emot.
»Visst är det kallt», sade Peggotty. »Det kan
ingen undgå att känna.»
»Men jag känner det mer än andra», sade mrs.
Gummidge.
På samma sätt var det vid middagen. Mrs.
Gummidge serverades alltid strax efter mig, som hedrades
i jnin egenskap af distingerad gäst. Fisken var liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
