Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: Si
pet och gick till hvila. Mr. Peggotty hade under!
hela tiden icke visat spår af någon annan känsla,
än det djupaste deltagande. Sedan hon gått, såg
han sig omkring på oss, alltjämt med samma varmt
sympatiserande ^ansiktsuttryck, nickade på hufvudet
och |hviskade:
»Hon Kar tänkt på gubben!»
Jag begrep inte riktigt hvem den gubben var,
på hvilken tars. Gummidge ansågs ha tänkt, men
då Peggotty följde mig in och jag skulle gå och
lägga mig, talade hon om att det var den döde mr.
Gummidge. Hon tillade, att hennes bror alltid vid
dylika tillfällen tog detta för en afgjord sak, och att
det alltid väckte hans medlidande. En stund efter
Sedan han kommit upp i sin hängmatta den
kvällen hörde jag honom säga till Ham: »Stackars
människa, hon har tänkt på gubben!» Och för hvar gång
mrs. Gummidge under den återstående delen af vårt
besök öfverväldigades af sina känslor — hvilket icke
var så ovanligt — sade han alltid samma ord till
hennes ursäkt och sade dem med det hjärtligaste
deltagande.
Så förgingo då de fjorton dagarna utan annan
o.mväxling än ebb och flod, som ändrade tiderna för
mr. Peggottys gående och kommande och äfven
inverkade på Hams sysselsättningar. När denne icke
var upptagen, plägade han ibland följa med oss och
visa oss båtarna och fartygen. Ett par gånger rodde
han ut med oss ett stycke. Jag vet inte hur det
ko:mmer sig, att vissa intryck eller en viss grupp
intryck särskildt förbinder sig med det och det stället,
ehuru jag tror, att de flesta människor gjort den
erfarenheten, synnerligast med afseende på barndomens
idéförbindelser. Aldrig hör eller läser jag namnet
Yarmouth utan att jag blir påmind om en viss
söndagsmorgon på hafsstranden, då klockorna kallade
till kyrkan, lilla Em’ly stod lutad mot min axel, Ham
helt sakta lät några stenar plumsa ned i vattnet och
isolen just bröt igenom töcknen långt borta på hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
