Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
och visade oss fartygen, dunkla som om de varit sina
egna skuggor.
Till sist kom den dag, då vi skulle resa hem.
Jag stod täimligen bra pä mig när jag tog afsked[
af mr. Peggotty och mrs. Gummidge, men min
förtviflan då jag skulle skiljas från lilla Em’ly var hj
ärtslitande. Arm i arm gingo vi till värdstguset, där
formannen höll, och på vägen lofvade jag att skrifva
till henne. — Det löftet infriade jag sedan med
bokstäfver större än de i hvilka »rum att hyra»
annonseras i fönstren. — Vi voro mycket uppskakade, då
vi sade hvarandra farväl, och om jag någonsin i lifvet
erfarit hvad tomhet i hjärtat vill säga, gjorde jag
det den dagen.
Sant är, att under hela den tid detta besök räckt,
hade jag varit otacksam mot mitt eget hem och föga
eller intet tänkt på det. Men i detsamma färden
ställdes jditåt, började mitt aggande unga samvete
stadigt peka i den riktningen. Och just för att jag
var så nedstämd, kände jag än starkare, att där var
mitt bo, och att min mor var min tröst och min vän.
Denna känsla tilltog under vägen, så att ju
närmare vi kommo och ju mer välbekanta föremålen
vi passerade blefvo, Idesto mer längtade jag att komma
dit och skynda i hennes famn. Men i stället för
att dela min förtjusning sökte Peggotty, ehuru mildt
och varligt, hejda den och såg förvirrad och
besynnerlig ut.
Men till Blunderstone och Skatboet skulle
dock formannens häst så småningom föra oss, och
det gjorde han också. Hur väl minns jag det inte^
den där gråkalla eftermiddagen, då himlen var mulen
och hotade med regn!
Grinden öppnades, och halft skrattande, halft
gråtande af glädje, såg jag efter min mor. Där stod
icke hon utan en främmande tjänstflicka.
»Nej, men Peggotty!» sade jag i jämmerlig ton.
»Är bon inte hemkommen än?»
»Jo, för all del, master Davy», sade Peggotty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
