- Project Runeberg -  David Copperfield /
72

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 7

sade sig vara ett misstag. Bok efter bok lades till
bakläxorna, ty miss Murdstone gaf noga akt på oss
hela tiden. Och då vi till sist kommo till de fem tusen
ostarna — jden dagen gjorde han dem till rottingar —
brast min mor i gråt.

»Clara I» sade miss Murdstone med varnande
stämma.

»Jag mår inte riktigt väl, snälla Jane», sade min
mor.

Jag såg, att han gjorde en betydelsefull min åt
sin syster, då han satte sig upp och tog rottingen.

»Min bästa Jane», sade han, »vi kunna inte begära,
att Clara med fullkomligt lugn skall bära all den
ledsnad David förorsakat henne i dag. Det vore rent af
stoiskt. Clara har vunnit mycket i karaktärsfasthet,
hon har gjort stora framsteg, men så mycket få vi
inte begära af henne. David, nu skola du »och jag
gå dit upp.»

Då han ledde ut mig genom dörren, sprang min
mor efter oss. Miss Murdstone sade: »Clara, är du
då från förståndet?» och trädde emellan. Jag såg
hur min mor satte händerna för öronen, och jag hörde
hur hon grät.

Han gick upp till mitt rum långsamt och allvarligt
— jag tror bestämdt, att han njöt af, att på detta
omständliga sätt skipa rättvisa — och sedan vi kommit
in, vred han mitt hufvud under sin arm.

»Mr. Murdstone», skrek jag, »slå mig inte, för all
del slå mig inte- Jag försökte att läsa rätt, men jag
kan det inte, när ni och miss Murdstone sitta och höra
på. Jag kan det verkligen inte!»

»Jaså, kan du det inte, David?» sade han. »Vi
skola försöka att lära dig.»

Han höll ’mitt hufvud som i ett skrufstäd, men hur
det var lyckades jag vrida mig, så att jag hejdade
honom ett ögonblick och tiggde och bad honom att
inte slå mig. Det var dock blott ett ögonblick jag
uppehöll honom, strax därefter gaf han mig ett hårdt
rapp, och i samma sekund högg jag med tänderna tag i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free