Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
skas med knif och gaffel och undvika att stänka
ned mig med såsen, då han stod där midt framför mig,
stirrade på mig och kom mig att rodna hvar gång
jag mötte hans blick. Sedan han sett mig taga i tu
med andra kotletten, sade han:
»Det är tillsagt om ett half stop öl för er
räkning. Vill ni ha det?»
Jag tackade och svarade ja, hvarpå han ur en
tillbringare tömde ölet i ett stort dricksglas, hvilket
han höll upp mot dagern, så att det glänste.
»Ah tusan», sade han, »det är inte litet det där!»
»Det ser ut att vara ganska mycket», svarade
jag Ined ett leende, ty jag tyckte det var riktigt roligt,
att han var så skämtsam. Han hade pliriga ögon och
finnar i ansiktet, och hans hår stod rätt i vädret som
borst. Då han nu stod med ena armen i sidan och
höll upp glaset mot ljuset, såg han riktigt vänlig och
treflig ut.
»Det var en herre här i går», sade han, »en
korpulent herre vid namn Topsawyer — kanske känner
ni honom ?»
»Nej», svarade jag, »det tror jag inte —»
»Klädd i knäbyxor och damasker, bredskyggig
hatt, grå röck, muschig spännhalsduk», sade kyparen.
»Nej», sade jag blygt, »jag har inte det nöjet.»
»Han kom hitin», sade kyparen och satte ölglaset
mot ljuset, »beställde ett glas sådant här öl —
beställde det, fastän jag afrådde honom, tömde jdet
och föll död till golfvet. Ölet var för gammalt för
honom. Det borde inte få tappas, det är sanning,
det.»
Den sorgliga tilldragelsen gjorde mycket intryck
på mig, och jag sade, att jag ansåg det Jdokare
att be om litet vatten i stället.
»Jaså, men ser ni», sade kyparen, som fortfor att,
blundande på ena ögat, med det andra kika på ölet,
»här på värdshuset tycka de inte om, att varor
rekvireras utan att förtäras. De taga det som en
förolämpning. Men jag skall dricka ur det åt er, om ni vill.
Jag är van vid det, och allt beror på vana. Jag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
