- Project Runeberg -  David Copperfield /
91

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

kort i ärmarna och benen; och han hade em hvit
halsduk, som inte var öfver sig ren. Jag trodde inte
då och tror inte nu, att han ej begagnade något annat
linne, men inte såg man spår af det.

»Du är den nya gossen ?» sade han.

»Ja, sir», svarade jag.

»Jag antog det, fastän jag inte var säker på min
sak.»

»Jag är en af lärarne i Salem House», sade han.

Jag bockade mig och erfor en djup respekt. Jag
skämdes för att nämna någonting så tarfligt som min
koffert för en lärd man och en lärare i Salem House,
så att vi hunnit ett stycke från gården innan jag
kom mig för att säga något om den. Vi vände om,
då jag antydde, att den kanske kunde bli mig till
nytta framdeles, och han underrättade bokhållaren
om, att formannen fått order att hämta den.

»Ursäkta, sir», sade jag sedan vi hunnit den plats
där vi nyss vändt om, »är det långt?»

»Det är nere vid Blackheath», sade han

»Är det långt, sir?» frågade jag blygt.

»Åh ja, det är ett godt stycke», sade han. »Vi
ska åka i postvagnen. Det är omkring sex eng. mil.»

Jag var så trött och förbi, att jag inte stod iut
med tanken att färdas sex mil till utan föda. Jag
fattade mod och sade honom, att jag ingenting
förtärt på hela natten, och att jag skulle vara honom
mycket tacksam, om han ville låta mig köpa litet mat.
Detta tycktes förvåna honom — jag ser än hur han
stannade och såg på mig — och sedan han tänkt sig
litet för sade han, att han ämnade besöka en äldre
person, som bodde ej långt därifrån, och att det vore
bäst, att jag köpte litet bröd eller hvad annat jag
ville, som ej var ohälsosamt, och intog min frukost
hos henne, där vi också kunde få litet mjölk.

Vi tittade därför in i fönstret till en bagarbod,
och sedan jag föreslagit att köpa alla möjliga
hårdsmälta kakor, som han i tur och ordning förkastat,
beslöto vi oss för en osiktad hvetebulle, som kostade
mig tre pence. Därefter gingo vi ini en matvaru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free