Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
trader. Åter tycker jag mig se det lilla rummet med
dess bredryggade stolar samt den lilla trappan,
ledande till öfre rummet, samt de tre påfågelsfjädrarna,
utbredande sig öfver spishyllan – jag minns, att jag
undrade, när jag först kom in, hvad påfågeln skulle
ha tänkt, om han vetat, att hans grannlåt var dömd
till ett sådant öde — och jag ser hur alltsammans
förbleknar, hur jag nickar till och somnar. Flöjten
höres inte längre, i stället hör jag diligensens hjul
och är på resa. Vagnen stöter till, jag vaknar, och
flöjten är där igen, och läraren i Salem House sitter
med benen i kors och spelar helt bedröfligt under
det att kvinnan, värdinnan i huset, sitter och hör
på med förtjusning. Hon förbleknar för min syn,
och det gör han med och alltsammans — det finns
ingen flöjt, ingen lärare, intet Salem House, ingen
David Copperfield, ingenting annat än tung sömn.
Jag tyckte, att jag drömde, att bäst han satt och
blåste på sin jämmerliga flöjt, böjde sig den gamla
kvinnan, som i sin hänförelse och beundran närmat
sig honom mer och mer, böjde hon sig öfver
honom där hon stannat bakom hans stol och lade ömt
sin arm om hans hals, hvilket för ögonblicket afbröt
flöjtblåsningen. Jag var i ett tillstånd midt emellan
sömn och vakenhet just då eller strax efteråt. Han
hade verkligen upphört att blåsa, det är säkert, ty då
han började igen, såg och hörde jag den gamla
kvinnan fråga mrs. Fibbitson, om det inte var förtjusande
— flöjtspelet nämligen — och mrs. Fibbitson
svarade : »To, jo visst!» och nickade åt elden, hvilken
hon enligt min öfvertygelse tillskref förtjänsten af
hela prestationen.
Sedan jag visst slumrat granska länge, skrufvade
läraren vid Salem House sin flöjt i tre delar, lade dessa
tillbaka i fickan och gick sin väg med misr. Vi funno
diligensen alldeles i närheten och togo plats på taket,
men jag var så förskräckligt sömnig, att när vi
stannade på vägen för att någon skulle stiga på, satte
de mig inne i vagnen, där inga passagerare funnos
och där jag djupt insomnade för att vakna först när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
