Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
hästarna i skridt gingo uppför en brant backe bland
lummigt löfverk. Kort därefter stannade vagnen och
vi voro framme.
En kort promenad förde oss — jag menar läraren
och mig — till Salem House, som omgafs af en hög
tegelmur och såg mycket tråkigt ut. Öfver en port
i muren satt ett bräde, å hvilket lästes SALEM
HOUSE, och genom ett galler på porten bespejades
vi, sedan vi ringt på, af ett surmulet ansikte, hvilket
jag, då porten öppnades, fann tillhöra en korpulent
man med tjurnacke, träben, utskjutande tinningar
och kortklippt här.
»Den nya gossen», sade läraren.
Mannen med träbenet mätte mig från hufvud till
fot, hvilket ej tog lång tid, ty det var inte mycket
att mäta — stängde porten bakom oss och tog ur
nyckeln. Vi gingo nu fram till byggningen mellan
några väldiga träd, då han ropade på min ledsagare:
»Hallå!»
Vi sågo oss om, och han stod i dörren till en
liten portvaktarstuga, där han bodde, med ett par
stöflar i handen.
»Lappskomakaren har varit här under er frånvaro,
mr. Mell», sade han. »Han säger, att han inte kan
laga dem längre. Han säger, att det inte finns en
bit i behåll af den ursprungliga stöfveln, och han
tycker det är nedrigt, att ni kan begära det.»
Och med de orden kastade han stöflarna åt mr.
Mell, som gick några steg tillbaka för att taga upp
dem och som betraktade dem — jag är rädd, helt
bedröfvad — då vi sedan gingo vidare. Jag märkte
då, att de stöflar han hade på sig voro mycket nötta,
och att strumpan som en knopp stack ut på ett ställe.
Salem House var en fyrkantig tegelbyggning med
flyglar och såg naket och otrefligt ut. Allt var här
så tyst och stilla, att jag sade till mr. Mell, att jag
antog, att gossarna voro ute, men det tycktes förvåna
honom, att jag inte visste, att det nu var
mellanter-min, och att alla pojkarna voro i sina hem. Att
mr. Creakle, föreståndaren, vistades vid kusten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
