Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kretsen af mina bekantskaper vidgar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«oi
gjorde ett angenämt intryck, då jag darrande närmade
mig mr. Creakle, hvars personlighet så imponerade
på mig då jag blef införd, att jag knappast såg mrs.
Creakle eller miss Creakle, som båda voro i förmaket,
eller någonting annat än mr. Creakle, en korpulent
herre med en knippa berlocker vid urkedjan, sittande
i en länstol med ett glas och en butelj bredvid sig.
»Såå!» sade mr. Creakle. »Det här är den unge
herrn, hvars tänder skola filas. Vänd honom.»
Mannen med träbenet vände mig, så att plakatet
blef synligt, och sedan han låtit mig stå på det sättet
så pass länge, att det till fullo kunnat beskådas, vände
han mig igen med ansiktet mot mr. Creakle och
fattade posto bredvid denne. Mr. Creakles ansikte var
eldrödt, och hans ögon voro mycket små och djupt
liggande; han hade stora ådror i pannan, liten näsa
och stor haka. Hans hjässa var kal, och det tunna,
fuktiga håret på sidorna stod på öfvergången till grått,
samt var borstadt framåt från tinningarna, så att det
möttes öfver pannan. Men hvad som på mig gjorde
mest intryck af alla hans egenheter var, att han inte
hade någon röst utan hviskade fram orden. Den
ansträngning detta kostade honom jämte medvetandet
om att tala så ömkligt, gjorde hans bistra ansikte
än bistrare, och hans tjocka ådror svällde till den
grad då han talade, att det alls icke förvånar mig,
då jag tänker tillbaka, att den egenheten frapperade
mig mest.
»Nå», sade mr. Creakle. »Hvad är att anmärka
möt denne gosses uppförande?»
»Ännu är ingenting att anmärka mot honom»,
svarade mannen med träbenet. »Det har inte varit
något tillfälle.»
Jag tyckte, att det såg ut som om mr. Creakle
blifvit ledsen. Mrs. och miss Creakle, som jag nu första
gången kastade en blick på, och som båda voro magra
och stillsamma, blefvo däremot icke ledsna.
»Kom hit, min gosse», sade mr. Creakle och
vinkade åt mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
