Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii
lisma och krypa för en man med sådana egenskaper
och anspråk I
Här sitter jag åter vid pulpeten och ger akt på
hans öga — ger akt på det ödmjukt, under det att
han linjerar upp en räknebok åt ett annat offer, hvars
händer nyss blifvit behandlade med samma linjal och
som nu söker torka bort svedan med näsduken. Jag
har mycket att göra. Det är inte af lättja jag ser
på honom, min blick drages dit af en bäfvande åtrå
att få veta hvad han skall göra härnäst, och om det
då blir min tur eller någon annans att lida. En hel
rad af småpojkar bakom mig, påverkade af samma
intresse, följa hans öga. Jag tror nog han vet det,
fastän han ingenting låtsar om. Han gör
förskräckliga grimaser under det att han linjerar boken, och
nu kastar han ögat nedåt vår rad, och alla hänga
vi nu öfver våra böcker och darra. I nästa minut
se vi åter på honom. En olycklig förbrytare, som
oriktigt löst en räkneuppgift, nalkas på hans
befallning. Brottslingen framstammar en ursäkt och
lofvar att räkna bättre nästa gång. Mr. Creakle säger
en kvickhet, innan han slår honom, och vi skratta
åt den — vi usla, små hundar, vi skratta med an-i
sikten, som äro alldeles krithvita och hjärtan, som
nästan upphört att slå.
Här sitter jag åter vid pulpeten en kvaf
sommar-eftermiddag. Det susar och surrar omkring mig som
om gossarna varit lika många humlor. En dunkel
förnimmelse af ljumt köttfett behärskar mig — vi
åto oniddag för ett par timmar sedan — och mitt
hufvud är tungt som bly. Jag ville gifva hvad som
helst för att få sofva. Jag sitter och stirrar på mr.
Creakle, blinkar åt honom som en liten uggla; då
sömnen en minut öfverväldigar mig, ser jag honom
likväl för mig, linjerande de där räknehöckerna, tills
han sakta smyger sig på mig bakifrån, och väcker
mig till klarare medvetande om hans personlighet
medelst en röd strimma öfver min rygg.
Här är jag återigen på lekplatsen, med ögat ännu
under hans förtrollning, fastän jag inte ser honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
